Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
— Godt, vi får väl se. — Nu går vi upp till
stugan och ta rätt på de andra. Stig på!
När svågrarna, ett omaka par i längd och
hållning, från vägen sågo utåt hafreåkern på
vänster hand, yttrade rusthållaren i likgiltig ton:
— Min hafre står sig bra i år.
— Den tycks det, tillade Heiala i samma ton
och kliade sig öfver näsan. —
Tidigt följande morgon kallade Friman på
drängen, hvarefter de tillsammans fullständigt
tömde den gamla sädesboden. Med kofot och
yxa bändes sädeslårarnas väggar sönder och
plankorna staplades upp i en vrå af stallsvinden.
Sedan hände det intet märkligt den dagen
och den natten, men på söndagen, efter det
Heiala träffat smeden och Blomberg, började
ett nytt ordstäf löpa mellan stugorna på ön.
Om någon skrutit eller lofvat mer än han
mäktade hålla, kastades honom i ansiktet orden
»Bränn och bygg sa finn åt Friman, som rèfs
med råttorna.»
Att sådant tal kommit i svang berättade
Isaksson åt rusthållaren samma
fredagseftermiddag denne anträdde sin nästa färd till Abo.
Friman for och på natten nedbrann den
tömda oförsäkrade sädesboden till grunden. Allt
hvad manfolk hette, utom lille Ison, hade
samlats för att släcka och, när detta ej lönade sig,
för att beskåda brasan. Blomberg påstod se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
