Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I en videbuske längre bort vid vägen
uppehöll sig förlägen och tyst som vanligt gråa
flugsnapparen — alltså olik sin svartochhvita
kusin — och beskådade därifrån ett lustigt
frispektakel i närheten.
Midt på vägen låg den stora smutsgula Pompe
och solade sig i halfslummer. Han skulle ha
känt sig absolut säll, därest icke tvenne för
världens och hans ögon osynliga loppor
attackerat hans vänstra sida. Nu måste Pompe allt
som oftast med bakfoten krafsa sig eller med
framtänderna saxa efter de envisa plågoandarna
i pälsen.
Det var upprörande, och snart blef hunden
störd äfven på ett annat, än mera hänsynslöst
sätt, och det var just detta som förvånade och
roade flugsnapparen i videbusken.
Saken var kort sagdt den, att en äldre,
nervös törnskata nyss utkorat plats för sitt rede
i en stor nyponbuske och detta nära det ställe,
där Pompe lagt sig till ro. Utrymme fanns det
visserligen tillräckligt för både fågel och
fyrfoting, men törnskatan kände sig stucken,
förtretad och lade tydligt i dagen sitt dåliga
humör. Hon icke blott ovettades med tungan,
utan hon gjorde framstötar och anfall. Med
utspärrade vingar och den bruna ryggen
skimrande i solskenet flög hon i en säkert
beräknad båge fram mot Pompes okammade
hufvud, och när detta uttryck för antipati icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
