Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
osten för alt särskåda de 16 jämnskurna
bitarna, eller nej, de skulle alltför hårdt fres,ta
din syndiga svarta näsa och blårandiga gom.
Märk det, min stackars gamle vän, de flesta
två- och fyrfotingar falla bara därför att
skälmar lägga ostbitar under deras näsa. Anbragta
lägre ned kallas de på vårt sköna bildspråk
stötestenar. Men eftersom ditt öga vittnar om
hvad din ’tunga hoppas, skall du likafullt få
en af mina fyra bitar.
Tag vackert och tugga ordentligt, annars
fördärfvar du din måge. —
Du slök redan hela biten, glupska ulf, du
förstår ej konsten att förlänga lifvets
njulnin-gar; så skyll dig själf. Räck hit tassen, bocka
oich lägg dig, kräk. Jag afsätter dig som min
sällskapsbroder, ty därborta bland buskarna ser
jag tre kutryggar komma smygande. Ser du,
Pompe, de sky vägen och solljuset. De äro
rädda för onda ögon och för fader Friman,
men a g behöfver inte skyla mig. Jag är en
fri man och ingens träl!
— Hallå, godt folk, här är jag, Råbäck, och
väntat hafver jag uppå dig, min lilla vän. Hur
står det till?
— Tackar som frågar, bra.
— Sitt ner, Väppling, men akta ditt krokiga
skomakarben. Nu ska vi inte lappa
käringkängor, utan hålla kalas. Visste din gumma,
att du rymde till skogs?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
