Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
din tunga flathammare i handen, sade du, slå
till bara____
— Och Magistern dammade till af alla
krafter litet ofvanför knäet, utan att jag det minsta
estimerade det. Nu minns jag det. Och när
herr Rilander gått, tänkte jag, att han var litet
småfjollig i sitt pratande och kaverande. Så
där kan en olärd taga miste på en skicklig
och kunnig karl.
— Ja, säg inte annat, kära Väpplingsblom.
Men det är länge sedan den våren, då jag
bultade dig i benet. Då var det ännu rakt. Du
sprang samma kväll i kapp med smeden från
Sikvarpet till Rackarkärret, och på natten lär
du iha smugit dig in till flickorna i
Lönnviks-torpet. Vid den tiden gick du än slätrakad och
kär, Nils. Minns du det?
— Omöjligt alt påminna sig sådan flärd.
— Har inte någon gång din gumma, flickan
från Lönnvikstorpet, om sitt öde sagt: »Välja
väpplingen, men stanna i starren». — Broman
skrattade högt och Råbäck log. — Det var i
de dagarna, fortsatte Rilander, jag hörde det
första ordstäfvet på denna de åldriga
ordspråkens och det glada skämtets välsignade ö. Gamle
Friman, som var så styf i forna dagars
visdom och alltid ville lära de unga, gaf
skomakaren Väppling rådet: »Gift dig, så hoppar du
lagom, sa bond’ åt kalfven».
Väppling hade försjunkit i egna tankar ocli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
