Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
— Fy skam, Väpplingsblom, hvarför unnar
du inte en tår björkbalsam åt den lilla. Du
är ingen artig kavaljer. Ser du inte, att det
är en ung sammetsklädd jungfru, smal om
lifvet och.... Nu sticker hon snabeln i vätskan.
Nu luktar och smakar hon. Låt se, om hennes
sting blifva mera farliga än förr. Hvem af er
kan läsa en besvärjelse mot jungfruns anfall’?
Severin Råbäck upptog frågan.
— I min ungdom brukade man läsa så här:
Geting, geting, etterspik,
onda kräk ifrån mig vik.
Stick i sten, och int’ i ben,
stick i mull och int’ i hull.
Geting, geting, etterspik,
far till skogs och från mig vik.
— Jungfrun vill pussas, inföll skomakaren
och tillade: »Det smakar ändå litet karl, sa
flickan, när hon kysste tuppen».
— Jo, jo, menade Råbäck, »Kärleken drar
som tio par oxar».
— Men nu flög hon, utbrast Broman.
— Och nu kom hon, fortsatte Väppling och
lutade sig framåt för att riktigt noga följa med
insektens dryckenskap.
Magistern, lika intresserad, låg och
småpratade för sig själf.
— Aj, aj, jungfru geting, den där vandringen
utmed fördärfvets rand slutar aldrig väl. Var
11 — Gärden med de fyru grindurnu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>