Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
Magistern trädde närmare stenen, ställde sin
käpp att stå i en tufva och klättrade försiktigt
uppför kohufvudets nos. Därifrån praktiserade
han sig krypande fram till den mossklädda
hjässan och satte sig i halfskuggan från
närmaste björk. Han ville åter en stund lyssna
till de rapporter hans öppna ögon och öron
kunde uppfånga från naturens rika provinser.
Nere i rågåkern hade ett par sånglärkor sitt
bo. Se där flög hanen upp i en långsträckt båge.
Den rörde blott obetydligt vingspetsarna, men
så bar det af rätt upp på svirrande vingar,
och i böljande takter likt starkt rimmad vers
ljöd det
Tiu! Tiu! Tiu!
Diu! Diu! Siu !
Fågeln kunde ej mera ses, men sångtonerna
hördes tydligt. Magistern nickade, liksom om
hans outtröttliga lilla sångarvän behöft en
uppmuntran. Iian kände dess lif och vanor. Dess
konsekvens att aldrig sälta sig på en trädgren
tycktes honom beundransvärd.
Ur skogen från molsatl håll trängde den
enformiga ton, som bildar gökens sång, och i
detsamma sände en bofink från närmaste
björktopp ut vina vackra, växlande slrofer. Men den
gynnaren fjäskade i dag. Han hade visst
åtskilligt att ombesörja för familjens proviante-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
