Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
— Det vore synd om stackars Magistern,
som annars är så rar och kan läsa verser så
vackert utantill. Det är många dagar sedan jag
sist fick höra, men i kväll hinner jag inte. Och
inte är det heller värdt att börja prata om
dygden och sällheten, för jag har ingen
kvällsmat ätit. — Värdinnan är väl hemma? Jag
ska strax söka upp henne. Man måste ju göra
sig ett ärende förstås. Det passar inte____hvad
ville jag nu säga... jo, det som sker på
kvarnbacken, det får alla veta, hör han det.
Björkstammarna liär ha ögon och lofven tungor —
hon hittade ej på fortsättningen, hvai-för
Rilan-der hjälpte
— och sedan gripa kvarnens vingarmar i
orden och gärningarna och slunga dem åt alla fyra
väder. Är det inte ungefär så Hulda menar?
— Precis på pricken.
Flickan trädde närmare, höjde sig på tå och
hviskade:
— När Magistern i söndags bad mig
komma hit, lofvade han ge mig någonting riktigt
vackert, något som ingen annan ägde.
Det lofvade jag, och Hulda skall genast
få min gåfva. Det svider visserligen att skänka
bort det man sparat på i 30 år och räddat
undan skeppsbrottet, men eftersom jag har Hulda
så kär____
— Magistern ska inte raljera ined kärleken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
