Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
Den rörde sig icke en hårsmån.
Rusthållaren hoppade upp på stolen och
satte i tången hela sin väldiga kraft. Bloden
steg honom åt hufvudet, och tinningens ådror
svällde som blå snören mot röda botten.
Spik-hufvudet brast, men den fyrkantiga rostiga
järnnageln satt orubblig kvar i det torra väggtimret.
De närvarande utom Anna betraktade
uppträdet med orofullt allvar. Pigan fnittrade och
svepte med förklädet såsom om spektaklet roat
henne. Flinet tog dock tvärt slut, ty med en
svordom mellan läpparna hoppade Friman från
stolen och slungade hoftången med en så
våldsam kraft mot ett vid spiseln lutadt järnspjäll
att tångens ena ben likt ett kastspjut trängde
genom plåten och blef siltande.
Det gaf en gruflig skräll sä alla sprungo
skrämda upp. Husbonden såg sig något oviss
omkring, strök svetten ur pannan och satte sig.
Då Ung-Lars följde exemplet och makade sig
åt sidan, föll faderns blick på hans långa ben.
— Ja, du, min gosse, har goda don att springa
undan, men gå fram och ta i, där det gäller,
vågar du inte, stackare! Du lär ju ändå vara
en duktigare karl än far din, eftersom
käringarna i släkten påstå, att Frimännen bli allt
bättre och bättre. — Nå, hugg i tången, och
drag ut spiken! Du får visst en puss af
pig-flickan för besväret och två, om du plockar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
