Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
opp kjolen från golfvet. Törs du, din bleknosta
fan, inte ens försöka?
Lasse skakade på hufvudet och hans läppar
skälfde. Förvirrad lutade han sig åt sidan och
log, men det hade han inte bort göra, ty i
detsamma högg fadern honom öfver knäet med sin
grofva näfve och röt i ursinne:
— livad grinar du åt, pojke? En sådan
ynkrygg som du borde inte heta Friman, utan
Rilander. Hin håle vete, hvem du liknar. Inte
är det mig och inte far min. Hvad ska det bli
af dig? — Aldrig en lcarl, aldrig en bonde.
Aldrig ska den här gården råka i vanföra
spen-barns händer. Här finns ingen plats för dig...
De vreda orden flöto fram som en brusande
ström, undet det att Lasse försökte frigöra sig
från del förfärliga greppet.
Farbror Anders himlade sig: Herre du min
skapare. Erika storgräl och Asta Maria skrek.
Magistern ,hade sprungil fram och gripit
Friman i armen.
— Du är splittgalen, Lars, som bär hand
på ditt fullvuxna barn!
— Drag åt skogen, inhysing, då bonden gör
upp räkning med sin son!
Rilander steg tillbaka; det såg ut som hade
han fått etl hårdt slag mot ansiktet.
I detsamma bragte en brännande örfil Lars
Friman att släppa sitt tag. Han flög upp från
bänken med armen höjd Lill hugg, men han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
