Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
kommit, stannat, brutit upp och gått.
Skogsbrynet och vägkanten, ladan och boningshuset
har ömsom fördröjt, ömsom förnöjt oss.
Ett sådant utelif medför doclc en olägenhet;
man kan icke hålla sig önskvärdt ren. Jag
skämmes vid att omtala, att det gått dagar
under hvilka jag blott e n gång blifvit i tillfälle
att ordentligt tvätta mina händer, och
linnekläderna påminna gunås ej mer om någon
snöhvit ängladräkt.
Men låt oss icke klaga, icke gyckla.
I stora stugor och i små kojor har man
på ’ett par undantag når mottagit oss med
välvilja och öfverseende. I hem med svår nöd ha
vi icke än hamnat, men dyrtiden har synbart
framkallat vissa inskränkningar beträffande
maten.
Då man sport: »I hvad ärende gån I?» har
jag svarat: »Vi äro två rymmare på väg att
söka den förrymda lyckan» eller »Vi äro
vandrande spelmän, som gått ut att lyssna till de
milda tonerna från allbarmhärtighetens
strängaspel».
Detta har synts klokt folk som fåvitskt tal;
en och annan har skakat ,på hufvudet och tänkt:
»Den där mannen är inte riktigt klok». Och
säkert har han rätt. Det är alltid ett
betänkligt tecken på dårskap, om en människa inte
talar och gör som alla andra. Men andras
meningar ämnar jag inte vidare brv mig om. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
