Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
Hvi skrifver jag åter så lättfärdigt? —
Hvarför kastar pennan ånyo in dumheter i ett
allvarligt bref? — Förlåt mig, Erika! — Förlåt
gamla Adam, som än så lätt faller in i sin gamla
narr-roll. Den är dock ändtligen slutspelad.
Var viss på det!–
Det där med Hulda, Erika förstår, tänker
jag numera sällan på, och när jag gör det, sker
det med en brännande känsla af förödmjukelse.
Rättvist var, att jag fick mitt straff för
känslornas öfversvallning. Förlusten af den vackra
ringen går mig mindre till hjärtat än hågkomsten
att jag så totalt förlorade herraväldet öfver mina
sinnen.
Ja, den som träder en brasa för när,
bränner sig, och den som sväljer en krok måste
ta hullingarna i halsen. Om en åldring
glömmer sina år och sin kropps bräcklighet, får
han hålla till godo med alt därom kraftigt
blifva påmint.
Lyckligtvis är det dock endast kroppen som
åldras. Det är en lögn att själen kan blifva
gammal. Men låt oss icke mera tala härom.
Min utveckling har sent gått u r gruset, genom
naturen, öfver kärleken m o t höjden.–-
Hvad min unge kamrat angår, ser det tills
vidare ut som skulle han något så när trifvas
i mitt sällskap. Jag märker dock, att han börjat
längta hem, och kanske gär det en vacker dag
därhän att han rymmer ifrån mig. Lasse för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
