Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVIII.
Timme efter timme föll regnet, än i lunga
smattrande skurar, än som tysta täta
smådrop-par.
Rilander satt i båtaktern och styrde med en
groft tillyxad åra. Han hade dragit ihop
lemmarna, så att kroppen bildade minsta möjliga
format, men han frös, då han kände hur
fukten spred sig utmed skuldror och knän. Det
kittlade och kröp inne i halsen och ofta tvangs
han hosta.
Unge Lars Friman påminde om en hopfälld
pennknif: han hade hukat sig ned och försökte
med en gammal baslmalta skyla fiollådan. Med
vresiga blickar betraktade han sina trasiga
skodon, som obehindradt kunde taga in vatten och
låta det läka ut igen.
I fören rodde en legokarl. För honom var
regnet och passagerarna fullständigt likgiltiga.
1 kroppsmödornas läroverk hade han inhemtat
den sköna konsten att kunna tänka ingenting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
