Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
När så främlingen tog Lill ordet och begynte
utlägga om människornas plikter mot
hvarandra, späckade han icke sitt tal med Skriftens
språk, utan höll sig till det hvardagliga lifvet
och hämtade därur sina exempel och bevis. Del
lät nog så bekant och förståndigt, men inte [-va]det-] {+va]-
det+} ändå (en riktig predikan eifter det gamla goda
receptet.
Magistern dröjde länge vid sitt
älsklingskapitel, barmhärtigheten, och då han midt i talet
påminde sig den gamle afsätta husbonden och
såg dennes Lrasiga röck skymta fram ur
spisel-vrån, utbrast han:
— Nu vill jag till sist, så godt jag kan,
berätta en historia, som jag en gång hörde en
tjänsteman från Lappmarken förtälja. Den är
särskilt lärorik för medelålders äkta par och
för de gamla, som oförskyllt hamnat i vrån.
Det blef sömntyst i den skumma stugan,
där endast en talgdank flämtade i draget från
fönstret. En tung stämning lade sig som en
tryckande hand öfver de närvarandes bröst, och
de bidde i oro på del som komma skulle.
Magistern reste sig och började i dämpadt
tal sin berättelse om
Blinde-Pieskis hämnd.
Julisolen hade knappast hunnit höja sig
öfver Kivijarvis fjällgråa nordöstra strand, förrän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
