Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
lappgubben Pieski slängde sitt täcke, det
ragg-slitna vargskinnet, åt sidan och satte sig
upprätt på mossbädden i fähuset. Den blackbruna
lilla lappkon, som under fyra långsamt förrunna
års höstdagar och Vinternätter utgjort hans enda
värmekälla, låg ännu idisslande med pösande
måge, och de tre smutsiga fåren hade ej "än
börjat prassla bland dvärgbjörkslöfven i sin
vrå.
Att några bleka solstrålar likt raka gyllene
nålar trängt in genom den fallfärdiga dörrens
springor, kunde gamle Pieski ej se. Han var
blind, och därför bar han på den tunga bördan
af namnet Sokea-Pieski.
Denna benämning hade fått ersätta en
annan tidigare af bättre klang. Hopea-Pieski hade
de fattiga fiskarlapparna lorr kallat den rike
fjällappen Pieski Laino under dennes
välmaktsdagar, men nu var gubben arm och blind, och
ingen visste hvart det myckna silfret tagit
vägen. Dess milda glans förmådde ej mera fägna
lappgubbens döda- ögon. För honom fanns det
blott en färg, den sotsvarta, och de lärda säga,
att det icke alls är någon färg, utan att det
människor benämna svart blott betecknar
frånvaron af alla färger.
Ja, ynkligt var det med gråskinnet Pieski.
Olyckans mäktiga ande hade tagit bort hans
syn, och hans egna barn hade rest af med
ägodelarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
