Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
Gubben pekade med handen i en viss
riktning och Laila rodde. Genom en starkare
tryckning på högra årån bragte hon emellertid
den lilla farkosten att i en vid cirkel åter närma
sig land. Pieski satt rak i bakstammen och
hans näsborrar rörde sig vädrande. Sen sade
han betänksamt:
— Vinden kommer ju från väster. Hvarför
blåser han mig ej i nacken utan mot kinden?
— Vinden har gått öfver på syd och blifvit
ojämn. — Hvart vill du att jag ska ro? Vi
är redan långt ute.
— Håll ut mot det djupaste stället.
— Ämnar du hoppa i Kivijärvi, far?
— Vore väl inte Kulta-kukka emot? — Pieski
log. — Du och din förbannade man, som pinat
mig i många år, har bara väntat på att blifva
af med inig, men hvarför sku jag egentligen
vara så nådig och redan nu gå i döden? Nej,
jag ämnar lefva 20 år till, kanske öfverlefva er
båda. — Så länge ni inte lurat silfverskatten
från mig, låter ni nog Hopea-Pieski stanna rid
lif, om ock ett sämre än tiggarens hund!
— Hvarför vill du ut till det djupaste stället?
sporde Laila oroligt och rodde med ökad fart
båten närmare hemstranden.
— Jag vill ’sänka den svarta olycksstenen i
djupet, du vet den där stenen, som jag så länge
bevarat invid mossbädden. Jag drömde i natt
att det är tid atl låta den försvinna, innan den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
