Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
hämtar flere olyckor öfver mig och min
afkomma. Stenen har jag gömd här i säcken.
Laila grinade hånfullt, och det blixtrade
snikenhet och hat ur hennes små svarta ögon, då
hon utbrast:
— Nu äro vi framme.
Kvinnans bröst höjde och sänkte sig hastigt.
— Ljuger du, barn, eller talar du sanning?
Om du ljuger, förbannar jag dig hundrafaldt
och alla dina ungar med.
— Jag ljuger icke. Här synes stort vatten
åt alla håll.
— Så sätt handen för ögonen och vänd bort
hufvudet, så att dina blickar ej nå olycksstenen,
ty då blir du blind.
Härtill svarade dottern med bortvändt
ansikte :
— Nu ser jag ingenting, hvarken dig eller
stenen. Är du nu nöjd?
— Ja, men titta inte hit
Laila betraktade med giriga blickar faderns
rörelser och skrattade tyst, då hon såg honom
famla efter säcken och hastigt vräka den
öfver-bord. Det tunga föremålet nedföll tätt invid
en påle, ett par famnar från stranden.
Pieski andades häftigt och sjönk samman
såsom om han utfört ett påkostande arbete.
— Ro nu hemåt, Laila, nu behöfver du inte
mera vara orolig. Olycksstenen är nu för
alltid försvunnen från jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
