Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
Dottern lydde tigande och lät båten efter
en lång omväg utåt sjön återvända till stranden.
Då Laila hjälpte fadern stiga ur i land, yttrade
denne förtroendefullt:
— Tala inte om för fäbenet Sakki, att vi
varit ute på sjön.
— Nej, ban skulle aldrig tro, att far dränkt
bara en sten. Skall jag leda dig upp till fähuset?
Pieski ryckte till:
— Nej, gå du din väg. Det är länge sedan
någon i den här gården visat en annan godhet
Ensam stapplade gubben upp till sitt näste.
Laila stod med handen vid sidan och följde
med blicken hans steg. Sedan skyndade hon
in för att väcka sin man. —
En timme senare sutto Sakki och Laila vid
bordet i stugan. De lutade hufvud mot hufvud,
medan deras fingrar ifrigt krafsade om de våta
slantarna i en penninghög.
— Hvad sku far säga, om han nu visste...
— Det angår mig icke, hväste Sakki. — Si,
si där ligger ännu ett par rublar likt hvetekornen
bland rågen och där är ännu en.
— Egentligen är det här mina pengar,
utbrast Laila.
Sakki stötte henne för bröstet och gick bort
till vrån, där den blåmålade kistan stod. Från
dess botten upptog han en flaska och tog sig
en väldig klunk. Sedan bjöd han hustrun, och
satte sig åter att undersöka skatten. När man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
