Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
sas, eftersom det är lördagskväll och flickorna
vänta.
— I morgon kan han predika fast halfva
dagen, men i afton vill vi inte höra mera
tokprat, menade en bondson, som stod med
händerna i byxfickorna.
— Man skall akta sig för falska profeter,
skrek en gäll käringröst.
— Vi är inga fåvitska jungfrur och låta oss
ej förföras, fnittrade en frodig Åbo-piga, som
kommit på besök till ön. — Spela upp en vals,
du Erik, Frimans fiol lär ha en god ton.
Magistern hade klifvit ned från stenen och
stödde sig mot den. Han hostade häftigt och
hela kroppen skälfde.
Det var icke möjligt för Rilander att mer
komma till ordet. Han, som flickan kallat Erik,
tog Lasses fiol och drog till med en munter
vals, och i ett nu hade pojkarna tagit hvar sin
flicka om lifvet och börjat svänga om på den
lilla gräsmattan.
Men dansen blef icke lång.
Rilander störtade fram mot spelmannen och
ryckte till sig fiolen. I nästa ögonblick smällde
han den mol berget, så bitarna yrde. Han blef
stående med handtaget och de fladdrande
strängarna i näfven. Alla sprungo skrikande mot
Magistern, men ingen slog till, ty han såg så
eländig ut, och Ung-Lars hade ställt sig
värnande emellan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
