Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
icke hamnat ner i kilen. Friman löste fiskarna
ur garnet samt slängde dem i närmaste korg vid
sin hustrus fötter.
— Se här kommer strömmingskungen med
hängande hufvud.
— Den enas risk den andras fisk, svarade
moster Vendia och grep efter den stora
strömmingen. Men inte var det tid att nu anställa
betraktelser, utan med ett raskt grepp af högra
handens tumme och pekfinger knep Vendla
Martina kungen om strupen och slet ut
gälarna, så att inälfvorna följde med. I nästa
ögonblick låg den afsmalnade storströmmingen
öfverst på högen af medelstora och mindre
gelikar och snart var den försvunnen under lager
af andra.
— Se så, ,nu äro vi klara med noten, ropade
rusthållaren och hukade sig ned för att skölja
sina händer. — Se, Blomberg, se hur
kvinnfolket kappas! — Asta Maria fjäskar litet. Hon
tycker visst att en illa gäl ad fet höstströmming
går i oss och Åboborna lika så bra som prima
vara. — Om Magistern lefde, skulle han visst
på sitt artiga sätt bocka, gnugga händerna och
försäkra: Välaktade rusthållerskan fru Erika
Sofia Friman är utan tvifvel en mästarinna i
den barbariska konsten att rensa fula fiskar.
Men Magistern säger ingenting mer...
— Då säger jag det i hans ställe, fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
