Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
Friman bragtes i sittande ställning. Längre
gick det ej. Armarna hängde slaka ned, och
benen hvilade slappa och orörliga utmed
marken.
Det blef oro i fiskeläget. Ingen visste rätt
hvad man skulle taga sig till. Erika kom först
till besinning.
— Asta, spring in efter dricksvatten åt far.
— Blomberg, sök rätt på Råbäck! — Vi måste
bära in husbonden och lägga honom till sängs.
— Vendia, skaffa hit stora ryan från klädboden!
— På den ska vi bära dig, Lars, riktigt vackert
— Ska ni bära mig — stora karlen! — Som
ett litet barn? — Har jag blifvit en sådan
stackare?
— Stackare har du aldrig varit och blir det
ej heller. Nu är du bara litet yr i hufvudet.
Erika hade fallit på knä och stödde mannen
med armen kring hans midja.
— Hvar sitter det onda, Lars?
— I nacken. — Blöder den?
— Nej, där syns bara en blånad.
— Riku, hvad ska det här betyda? Det
känns som jag inga ben hade. — Se på dem.
— Ha de dött?
— Bara vi fått dig i säng, ska vi snart gnida
lif i dem.
— Du tror det?
— Var inte orolig, Lars. Luta ditt sjuka
hufvud mot mitt bröst. Så där, nu är du inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
