Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
Vendia rörde sakta på hufvudet: Det föreföll
som om hon haft mycket att påstå. Men Erika
talade:
— Nu ska ni andra gå ut i stugan och hålla
er tysta. Asta och Lena stannar här för att
hjälpa kläda af far. — Lars, får jag inte skicka
bud till Aho eller Ekenäs efter en doktor?
— Nej, medicin hjälper inte. — Jag tycks
ha slintat mot dödens haf. Det stiger nog utan
droppar.
— Du ska inte, kära vän, tänka så
sorgligt. Tänk ingenting alls.
— Hvarför det? Jag är inte mer yr i
hufvudet. — Jag ser klart långt framåt och tillbaka.
— Det är hårdt att tvingas gå, då man ville
stanna.
— Nu får du inte tala mer. Jag ser ju hur
det tröttar.
Friman afkläddes och lades mellan lakan.
Icke det minsta förmådde han själf hjälpa till.
Han blef liggande i den ställning han lades.
Hustrun och dottern hade just satt sig på ömse
sidor :om sängen, då Vendia Martina barfota och
tyst steg in i kammaren. Hon räckte fram en
dammig grön flaska kamferliniment och
hviskade, att just med den smörjan borde de
domnade armarna och benen gnidas.
Kuren försöktes, men något resultat kunde
ej observeras. Friman förmådde endast röra på
hufvudet och något höja axlarna, annat ej. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
