Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
Carlsson från kyrkbyn, utbrast Asta Maria, och
Lena Råbäck tillade:
— Se det var ett godt råd, flicka. Kantorn
förstår sig på många slags sjukdomskonster.
Husbonden och han äro ju barndomsbekanta
sedan skriftskoletiden och ha sedan dess alltid
hållit ihop, som inte alla vänner bruka göra.
Friman vände förtretad på hufvudet.
— Hvarför så många ord? — Det skär i
öronen.
Asta Maria skyndade ut och förde budet till
drängen. Denne steg genast i ekan och rodde
norrut mot fastlandet.
Klockan närmade sig nio; solskenet hade
länge sedan försvunnit. Då inträffade med ens
utan någon yttre anledning, en förändring i den
sjukes tillstånd. Den bleka ansiktsfärgen
ersattes med ens af hög rodnad, och det begynte
rossla i strupen.
— Far kan inte andas, hviskade Asta
Maria. Ser ni inte, människor, att hvarken bröstet
eller magen mera höjer sig?
— Hvad säger du, barn?
Erika slet upp mannens skjorta och såg, att
dotterns iakttagelse var riktig. I full förtviflan
slog hon händerna samman öfver hufvudet och
ropade högt:
— Hvad i Herrens namn ska vi nu ta oss
till? — Lars, Lars, hur är det? — Känner du
igen mig? — Hvad ska vi göra?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
