Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
— Det har jag inte sagt, men det hade ju inte
skadat, om Lasse varit hemma och hjälpt
oss.
Råbäck hade nu i räkningen kommit till 200
och Blomberg aflöste honom. Det gick Nils
Väppling till hjärtat, att kantorn skulle anse
honom för gammal och svag, men han sade
ingenting.
Minuterna skredo långsamt fram. När
ungefär 20 förgått, intog Carlsson åter Blombergs
plats. Friman visade sig orolig och bad att få
försöka, om han icke kunde reda sig på egen
hand, men gymnastiken fortsattes, till dess att
kantorn ändtligen utbrast:
— Se så, rusthållare. nu ska vi pröfva huru
det står till med dig?
Klockaren reste sig och lämnade Lars’
armar liggande utsträckta. Alla i stugan samlade
sig i sluten krets för att under högsta spänning
iakttaga huru profvet skulle aflöpa.
Friman låg till en början tyst med slutna
ögon. Näsborrarna rörde sig vädrande.
Bröstkorgen höjde sig ryckvis. Så kom hostan och
han kippade efter andan. Bloden rusade åter
upp i ansiktet. Pannans och halsens ådror
svällde. Hufvudet vred sig krampaktigt.
Skuldrorna skälfde. Andnöden stegrades med hvarje
sekund.
Carlsson sände mor Erika en sorgsen blick
och sade halfhögt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
