Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
Gubben tystnade, och Råbäck började tala
såsom i sömnen:
— Lars Friman har varit en präktig
husbonde, frikostig och rättvis. Aldrig kan jag få
en bättre. Blomberg hoppas få slippa med färre
dagsverken, ,när sonen satt sig till styret, det
bryr jag mig inte om att tänka på. Väppling
sa’: Nu dör glädjen på vår ö, och sorgsna
gubbar få snart följa de lustiga till grafven.
Isaksson och smeden flytta bort. Hemming skickas
till fattighuset. Och hvad ska Broman säga?
Hvad ska jag själf göra? Det blir rent af
eländigt.
Farbror Anders fortsatte:
— Hvarför kan inte den barmhärtiga Guden
taga mitt lif och låta Lars lefva? Jag känner
dock på mig att jag skall följa brorsonen åt.
Sanna mina ord, Råbäck, Söderport skall snart
upplåtas och två långa svarta kistor föras ut
i bredd. Kom ihåg det, Råbäck, i bredd!
— Skulle inte farbror Friman orka upp för
att hälsa på Lars? sporde kantorn.
— Råbäck kan komma efter mig. Först vill
jag i psalmboken läsa för de sjukas och
döendes själar. Ser kantorn, jag är visserligen
ingen rättfärdig man, men jag tror att en
människas allvarliga bön styrker henne själf.
Carlsson och Råbäck återintogo sina poster
i sjukstugan. Erika gick i kammaren, drog ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
