Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
dö så ung och nyss så kraftig. I de här
tiderna skulle det behöfvas duktigt folk i landet.
Gubben trädde helt nära bädden, stödd af
Johanna.
— Syster Johanna!
— Store-Bror!
Det kom så många tårar i Johannas ögon,
att hon inte förmådde se. Hon smög sig ut.
Farbror Anders lade sin högra hand på Lars’
hufvud och sade med tydlig röst:
— Din gamle farbror välsignar dig, Lars
Olofsson Friman, du den sista starka grenen af
vår stam.
— Tack och farväl!
Nedböjd aflägsnade sig den gamle. På
trappan under gafveln med Sankt Olofs bild
stannade han och såg sig uppmärksamt omkring.
Det var klart i luften, alldeles klart och
därtill lugnt. Månskenet föll öfver termometern
på ytterväggen. Den visade tre streck öfver noll.
Gubben skakade på hufvudet och vandrade bort
mot sin bostad. Utanför Söderport stannade
han ånyo, klappade Pompe på hufvudet och
såg sig omkring.
— Hvad menar du, Råbäck, om sådant
väder den tredje september?
— Jag menar att frosten i natt faller öfver
landet.
— Du haj-, Gud sig förbarme, rätt. Denna
natt sveper frosten om fälten och drifver nöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
