Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Garibaldis barndom och ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under någon tid seglade han på Medelhafvet;
besökande dess kuster och städer, utvecklade han under dessa
resor än mera sina egenskaper som djärf sjöman och
ådagalade allt fortfarande det lugn i farans ögonblick, som
gaf honom kraft att behärska hvarje än så kritisk
belägenhet.
Den i hans egna ögon märkligaste tilldragelse under
dessa Medelhafsfärder var hans sammanträffande med en
af honom icke namngifven framstående italiensk patriot,
som, i hemlighet tillhörande Carbonarisamfundet[1],
invigde honom i förhållandena rörande fosterlandets
verkliga ställning.
Härigenom blef hans »patriotiska instinkt» med ens
utvecklad till en klar, medveten och i bestämd riktning
gående fosterlandskärlek. Han började se framför sig
den väg han skulle beträda för att tjäna det land han
tillhörde. För första gången blef han under dessa
samtal gripen af »det unga Italiens» idéer: att bortjaga
tyrannerna och deras handtlangare, befria Rom från det
folket nedtryckande prästväldet och åt ett stort Italien
återskänka dess naturliga plats bland Europas öfriga
nationer.
»Jag förklarar högtidligt», har han yttrat, »att
Kristofer Columbus icke kunde vara lyckligare, då han mot
slutet af sin långa resa hörde ropas ’land’, än jag var då
jag hörde ordet fädernesland uttalas och vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>