Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Garibaldis barndom och ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
knappast igenkände honom och i början ville visa bort honom
såsom tiggare.
Hans far var emellertid högst uppbragt på honom,
och hans mor besvor honom på knä och under tårar att
söka nåd.
Väl vetande, att Carl Albert ej var den furste, som
benådade en italiensk frihetsman, vägrade han och
fortsatte sin flykt.
Midt i natten kom han till gränsfloden Var,
hvilken på grund af häftiga regnfall svällde öfver sina
bräddar.
Simmande lyckades han dock nå andra stranden.
Obekant med vägar och stigar, men i hopp att till slut
hinna Marseille irrade han tvenne dagar och en natt
omkring utan föda. Till slut dref honom hungern in i ett
litet värdshus uppe i en bergsby.
Han blef här vänligt emottagen. Uppvärmd af elden
på härden och stärkt af mat och dryck glömde han sin
farliga belägenhet och språkade lifligt och gladt med
värdfolket.
Till en början fryntligt, syntes dock detta snart bli
allt mer och mer betänksamt; och när till sist Garibaldi
slutat berättelsen om sin flykt, förklarade värden
allvarsamt det vara hans plikt att arrestera gästen.
Denne lät sig dock ej bekomma; han fortfor att äta
och skämta, som om intet händt. Snart märkte han dock,
att det ej skulle lyckas honom slippa undan genom att
sätta våld mot våld, ty rummet fylldes inom kort af en
flock unga bönder, som slogo sig ned att röka, dricka och
politisera.
Han blandade sig därför dristigt i deras samtal,
alltjämt lika uppsluppet glädtig. En af flocken hade just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
