Print (PDF) - On this page / på denna sida - II. Republiken Rio Grande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
-- -- Io la vorrei deserta,
I suoi palagi infranti
Ed io de l’Alpi a l’erta,
Le sue città fumanti
Scorgere e con sardonico
Sorriso contemplar,
Pria che vederla trepida
Sotto il baston d’un vandalo --,
Disonorata e fetida
De la nazione scandalo.
Il suo destin superbo
Stolida rinnegar!. [1]
Rosetti förmådde honom emellertid att ännu en gång
inträda i republiken Rio-Grandes tjänst; de begåfvo sig
tillsammans till Piratinin, Rio-Grandes tillfälliga
hufvudstad, belägen i en härlig natur och omgifven af
tropikens yppiga växtvärld, som gjorde ett nästan
outplånligt intryck på Garibaldi: »det är», sade han, »naturen
sådan den utgått från skaparens egen hand -- och den
påminde mig om det härliga klimatet i mitt Nizza».
Provinsens egentliga hufvudstad, Porto Allegre,
befann sig i de kejserligas händer.
I Piratinin blef Garibaldi väl emottagen af
Gonzalès; denne hade just då vunnit en betydande seger öfver
brasilianarne och gaf nu Garibaldi uppdrag att bygga och
utrusta tvenne krigsskepp, till hvilka alla materialier
skulle tagas från presidentens egendomar, belägna vid
floden Camacuà, en af Los Patos’ fem tillflöden.
Under det Garibaldi var sysselsatt härmed, samlades
omkring honom och Rosetti en ståtlig skara, till största
delen bestående af italienare, hvilka liksom Garibaldi
flytt från sitt fäderneslands förtryck och nu med glädje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
