- Project Runeberg -  Giuseppe Garibaldi /
116

(1909) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Republiken Rom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gång. — Man svarade mig, att man ej kunde sända mig
någon hjälp: soldaterna hade ännu ej ätit sin soppa!

Jag beslöt då att med mina egna krafter göra hvad
jag kunde, ehuru jag väl insåg deras otillräcklighet. Jag
lät blåsa till anfall längs hela linjen; vi voro 1,500 emot
20,000; våra kanoner började spela, gevärselden
fördubblades och mina femtio lanciärer höggo med oemotståndlig
tapperhet in bland de tre, fyra tusen neapolitanska
infanteristerna.

Ehuru man i hufvudlägret hörde kanondundret,
gjordes inga anstalter att komma oss till hjälp. Endast
Manara, anföraren för de lombardiska bersaglieri, begärde
slutligen otåligt att få rycka fram till vårt understöd.
Han fick vänta en timme på svar. Dessa tappra
ynglingar kommo omsider i stormmarsch hufvudvägen fram,
utsatta för det fientliga artilleriets eld. Då de uppnått
vår eftertrupp, öppnade sig denna och släppte dem
igenom. Vid anblicken af dessa unga män, små,
mörklagda och kraftiga, som med beundransvärd entusiasm
och under skallande trumpetfanfarer tågade fram, höjdes
ett rop från alla läppar: ’Evviva i bersaglieri’, och
’evviva Garibaldi’ svarades från de lombardiska leden. Och
nu blef fienden tillbakadrifven från punkt till punkt. Väl
anländ till slagfältet sökte Manara upp mig; snart
varseblef han min hvita puncho; han sporrade sin häst i
galopp för att uppnå mig, men blef uppehållen af en liten
tilldragelse, hvilken kännetecknar den anda, som rådde
bland våra män. Under marschen förbi musiken, som
just spelade ett lifligt stycke, hade ett tjugutal unga män
ej kunnat motstå dess glada toner, utan började en
munter dans, allt under det fiendens kulor fortfarande hveno
omkring dem.

Just som Manara leende betraktade dem, bortryckte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:47:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/garibald/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free