Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. "Den som älskar Italien, följe mig"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förfärade arrendator i hast nedmylla den unga kvinnans
ännu ej kallnade lik i pinjeskogens sandiga mark. När sedan
skräcken lagt sig, kunde man ej återfinna platsen. Först
flera månader därefter märkte man, huru hundar – eller
enligt somliga skildrare svin – ifrigt gräfde i jorden å
en fläck inne i skogen; man återfann här Anitas lik,
hvars högra arm nästan blifvit af sliten af djuren.
kvarlefvorna upptogos och lades i en kista, som fördes
till ett närbeläget kapell. Här förblef denna, till dess
Garibaldi själf flera år därefter tillsammans med sin
dotter Teresita och sin son Menotti[1] besökte platsen och lät
föra kistan till Nizza, där den nedsänktes i jorden. –
Den Anita Garibaldi, hvars graf finnes på Caprera, är
ej hjältens hustru, utan hans vid unga år aflidna dotter
med en annan kvinna.
Under trettiofem dygn vandrade Garibaldi och hans
följeslagare, förklädda till bönder, genom Romagna och
Toscana för att uppnå sardinska gränsen.
Ändtligen lyckades det dem att komma fram till
Medelhafvets kust, till Chiavari, den garibaldiska släktens
fädernestad, där Garibaldi af befolkningen emottogs med
rörelse och lifligt deltagande. Men knappast hade han
hunnit hvila en stund, förr än intendenten grefve de
Cossilla lät affordra honom hans pass för att undersöka,
om det vore undertecknadt af sardinske konsuln.
Garibaldi framräckte passet, sägande:
»I Apenninernas skogar och bergsklyftor, hvilka
under trettiofem dagar gifvit mig skydd, har jag ej träffat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
