Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. "Den som älskar Italien, följe mig"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cavour, som ständigt uppmärksamt aktgaf på
sitt århundrade och som i Garibaldi såg den fruktade
anföraren i folkets kommande strid, reste sig,
protesterade emot det yttrade missnöjet och uppmanade
presidenten att upprätthålla »respekten för kammaren».
Men majoriteten fordrade respekt för fosterlandet,
för nationalitetskänslan, för en stor saks hjälte, hela
nationens stolthet och hopp. Man förklarade Garibaldis
arrestering vara en olaglig, okonstitutionell handling,
begången af feg fruktan för Frankrike, en förolämpning emot
den italienska nationaliteten, och man antog under liflig
tillslutning följande dagordning:
Kammaren, som förklarar general Garibaldis
arrestering och den mot honom uttalade hotelsen om
landsförvisning vara ett våld mot nationens af lagar och
uppfattning helgade rättigheter, öfvergår till
dagordningen.
Bland dem, som voterade emot denna dagordning,
befann sig äfven Cavour.
Denna märkliga öfverläggning gjorde ett djupt
intryck på den unge konungen, Victor Emanuel II, hvilken
helt kort förut efterträdt sin fader på Sardiniens tron.
Efter det olyckliga slaget vid Novara hade nämligen
Carl Albert,[1]
såsom bekant, nedlagt sin krona till förmån
för sin son, hvilken under ett personligt möte med
Radetsky utverkade en vapenhvila; denna förvandlades vid tiden
för ofvanstående tilldragelse - den 6 augusti - till fred
mellan Sardinien och Österrike.
Detta senare lands inflytande i Italien blef nu en tid
bortåt ännu större än före 1848; Lombardiet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>