- Project Runeberg -  Giuseppe Garibaldi /
177

(1909) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. 1859 års fälttåg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

motarbeta mazzinisterna bildade Manin, Pallavicino m. fl.
»Società nazionale italiana», det italienska nationalförbundet,
till hvilket tusentals fosterlandsvänner slöto sig.

Dettas program, uppställdt i fyra paragrafer, gick
förnämligast ut därpå, att ett enadt Italiens intressen
skulle gå före hvarje annan idé och alla provinsintressen, samt
att huset Savoyen skulle erkännas såsom Italiens
öfverhufvud.

Det blef af Pallavicino sändt till Caprera med
inbjudning till Garibaldi att underteckna det.

Denne svarade genast:

»Jag skyndar att i korthet säga, det jag sluter mig till
Manin och till alla de goda medborgare, som ni uppräknat.
Gör mig den äran att införlifva mig i edra led och
underrätta mig när något skall företagas.»

Detta svar väckte stor harm hos Mazzini och hans
parti, som ej kunde fatta, huru romerska republikens hjälte
kunde på fullt allvar hylla en konung, och i nya
proklamationer klagade Mazzini, att friheten blifvit offrad för
monarkien, för militarismen.

Från denna stund aflägsnade sig de båda
fosterlandsvännerna Garibaldi och Mazzini allt mera från hvarandra.
Och detta äfven personligen, enär Garibaldi greps af
ovilja, då Mazzini något senare sökte förmå honom att
medverka i ett attentat mot Napoleon. Med vrede afvisade
Garibaldi detta förslag och svarade stolt:

»Italia si farà – ma non col pugnale dei traditori
Italien skall bli ett – men icke genom förrädarnes dolkar.»[1]


[1] I sin bok »Cantoni il volontario» (1870) uttalar sig Garibaldi
för första gången offentligt om Mazzini och mazzinisterna. Om Mazzini
säger han, att denne, vilseförd genom sin anspråksfullhet, men utan
förmåga att föra befäl, emottog hvarken ledning eller råd af andra;
och utan att vilja vara en enväldig chef, var han dock den mest
enväldige af alla, så att man väl kunde kalla honom »den andre
ofelbare». – – –

Säkert är dock, att Garibaldi, trots hvarje meningsskiljaktighet,
alltid fortfor att högt skatta Mazzini. Bekant är hans yttrande i
Neapel 1860, då demonstrationer emot Mazzini ägt rum på gatorna:

»Man har understått sig att här, där jag är diktator, ropa: död
åt Mazzini. Mazzini är en af Italiens ädlaste män. Mazzini är republikan.
Jag är också republikan, och Mazzini är min vän. – Jag är och
har alltid varit republikan, men med republik förstår jag folkets fria
själfstyrelse i motsats till furstarnas envälde
. Nu är det folkets
enhälliga önskan att förena sig under Victor Emanuels spira. Jag har
gjort allt hvad jag kunnat för att förverkliga denna önskan.» – (G.
Rasch: Lebensskizze des Generals Garibaldi, s. 11.)

Då underrättelsen om Mazzinis död den 10 mars 1872 kom till
Caprera, greps Garibaldi af en till förtviflan gränsande sorg. Han
telegraferade genast: »Utbred öfver den store italienarens graf ’de tusens’
fana.» Och från denna stund blef han ännu mera än någonsin hängifven
den demokratiska saken. Se Mario: Garibaldi e i suoi tempi, pag. 515.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:47:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/garibald/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free