Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. 1859 års fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under tiden hade spänningen mellan Sardinien och
Österrike blifvit allt starkare, och i mars 1857 af brötos
– till Cavours stora glädje – de diplomatiska
förbindelserna mellan Wien och Turin. Istället närmade sig
Sardinien allt mera Frankrike. Napoleon III, som ej
vunnit nog rika lagrar under Krimkriget, såg med
belåtenhet, huru utsikterna till ett krig blefvo allt större;
ett krig helt nära Frankrikes gränser, hvari han
personligen kunde kommendera en fransk här, var hvad han
behöfde för att uppträda såsom »romanismens förkämpe»
och återvinna sin något minskade prestige.
På grund af Orsinis bombattentat den 14 januari
1858, vid hvilket Napoleon och hans gemål endast med
knapp nöd undgingo döden, såg det ett ögonblick ut, som
om kejsaren skulle aflägsna sig från Italien och sälla sig
till dess fiender.
Men Cavours kloka ledning af den svåra saken,
hvarigenom han visade, hvilken oöfverstiglig klyfta, som fanns
mellan regeringen och Mazzinis parti till hvilket Orsini
hörde, lugnade franska kabinettets vrede, och Frankrikes
närmande till Österrike uteblef.
Sommaren 1858, den 21 juli – ett halft år efter
Orsinis attentat – ägde ett hemligt möte rum mellan
Napoleon och Cavour vid badorten Plombières i Vogeserna.
Här erhöll Cavour löfte om Frankrikes hjälp, i fall
Sardinien anfölles af Österrike. Finge kriget en
lycklig utgång, skulle Sardinien erhålla Lombardiet-Venetien,
men till Frankrike afträda Savoyen; vunne Sardinien
äfven Parma och Modena, skulle det till Frankrike äfven
afträda Nizza. Därtill fordrade kejsaren, att hans kusin,
prins Napoleon, skulle erhålla Victor Emanuels dotter,
den unga prinsessan Clotilde till gemål; förlofningen ägde
också rum strax därefter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
