Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. På Sicilien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utsatt för allmänna meningens allt starkare tryck, samtyckte
han slutligen att lämna ett parti gevär och en liten summa
penningar.
Af samtida politiska skriftställare har Cavour blifvit
mycket skarpt klandrad för sin hållning gentemot
Garibaldi, och det har från många håll blifvit sagdt, att
Cavours förhoppning var, att Garibaldi skulle ,stupa under
striden för Sicilien, samt att han i denna endast såg en
»fontanell emot de syditalienska patrioternas feberaktiga
otålighet».[1] Senare
historiska forskare påstå, att de
hinder, Cavour lade i Garibaldis väg, endast voro skenbara,
att de åstadkommos blott för upprätthållandet af
Sardiniens neutralitet, samt att han, Cavour, i »hemlighet»
understödde företaget; som hemligt understöd räknas sålunda
bl. a. de »patriotiska stölder», hvilka emellanåt upptäcktes
i Genuas arsenaler. Visst är, att Garibaldi efter Nizzas
afträdande ständigt fortfor att i allt djupt misstro honom och
hans statskonst, som han alltid benämnde
»räfpolitiken», samt att Victor Emanuel, hvilken sannolikt skänkte
Garibaldis företag sin hela sympati, redan i förväg
betraktade den sicilianska resningen såsom förolyckad och
omsorgsfullt sökte undvika allt, som kunde gifva hans
regering sken af att understödja densamma.
Crispi, Bertani och Bixio lämnade Garibaldi ingen
ro, förrän han uttalat det efterlängtade ordet »andiamo»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
