Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- VIII. På Sicilien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Garibaldi, för hvilket dåd han af prinsen af Aquila
erhållit 1,000 piaster.
Under några dagar försvann Garibaldi,utan att någon
visste, hvart han begifvit sig. Men den 17 augusti kom
han till Palermo ombord å »Washington» och följd af en
flottilj af tre ångare, »Amazone», »Byzantia» och
»Torino», samt fregatten »Queen of England», alla fyllda med
frivilliga, tillhörande den så kallade
Bertani-expeditionen. Han hade farit för att möta och ledsa-ga dem till
Faro.[1]
I Palermo hade general Türr, som nu var återställd
från sin sjukdom, inträffat, och efter det Garibaldi haft
en sammankomst med ministrarne i Palazzo Reale,
afseglade han ombord å »Amazone» och åtföljd af ofvannämda
flottilj till Faro.
[1]
En engelsman, som den 17 augusti följde Garibaldi på hans
ångbåtsresa från Palermo till Messina, lämnade i Times följande intressanta
skildring af den berömde mannen: >———-Jag inbillade mig ha
utfunderat några af de särskilda tjusningsgåfvor, genom hvilka Garibaldi
tyckes utöfva ett så stort inflytande på alla som nalkas honom. Vi voro
i går ’en famille’, och ehuru kapten Weeks (ångbåtens chef) hade ställt
sin hytt till sin ryktbare gästs förfogande, slog dock Garibaldi sig
förtroligt ned ibland oss och gjorde sig en lycklig, ja, till och med munter
dag bland sina vänner. Föregående dagen hade varit ovanligt varm till
och med för Palermo, och i går hade vi ej en enda vindfläkt, ehuru
vi voro på sjön, och ingen svalka af kylde den glödande ugn, hvartill
himmel och haf blifvit förvandlade. Flämtande och försmäktande af
värme, voro vi tämligen loja och tröga, men generalen vandrade omkring
bland de särskilda grupperna på däck och hade några förbindliga och
lämpliga ord för en hvar af dem, ådagaläggande denna förmåga att känna
igen personer, att erinra sig människor, saker och omständigheter, huru
obetydliga de än äro, hvilket betraktas såsom ett af kunglighetens
medfödda privilegier. Han var klädd i sin vanliga diktatorsdräkt, den
oumbärliga flanellskjortan, en sidenhalsduk, knuten löst och yfvigt om
halsen, ljusgrå byxor samt den moderna hatten med uppvikta brätten.
Bredden af hans axlar och hans hvälfda bröst samt hans ansiktes
naturliga värdighet och lejonlika majestät fresta betraktaren att öfverskatta
hans verkliga kroppslängd, som ej är öfver medelmåttan. - Hans hår
är brunt, mörkare än skägget och tämligen långt, skägget yfvigt och
blackt, stöter nästan i rödt.———-Hyn på den lilla del af ansiktet, som
ej, döljes af skägget, är ej blott bronsfärgad eller solbränd, den har en
egen blodaktig anstrykning och är öfversållad med otaliga fräknar;
Denna ovanliga hy, anletsdragen, skäggets färg i förening med
Ögats lugna nttryck, allt bidrager att gifva hans ansikte denna egna
karaktär, som förvärfvat det benämningen ’lejonansiktet’.
Mot aftonen befann generalen sig i samtal med general Türr, då
hans uppmärksamhet väcktes af ljudet af glada röster från fören af
fartyget. Han gick bort till sina kamrater, som uppstämt ett slags
frivillig konsert; han kom dem allt närmare och närmare, till dess han
först stod och sedan satt midt ibland den glada gruppen. Alla de med
ringa framgång krönta försöken till folksånger, hymner eller melodier,
som lefde ett efemeriskt lif under de många politiska rörelserna åren
1831, 1848 och 1849, uppstämdes här. Garibaldi beklagade, att Italien
ensamt af alla länder under solen icke hade någon folksång. ’Jag kunde’,
sade han med en anstrykning af bitterhet, som mången italiensk
fosterlandsvän erfarit, ’jag kunde sjunga väl 10 barbariska, ja, rent af vilda
folks krigssånger, men jag skulle icke kunna sjunga tre noter, som hade
samma djupa verkan på en italienares hjärta, som marseljäsen på
fransmännen eller ’God save the queen’ på engelsmännen’. - Det oaktat
försökte han sig med en italiensk sång, och hans fylliga mjuka röst -
mjuk i sången, men skarp som en klinga i samtal, när den nått en viss
höjd- hördes öfver hans gamla kamraters kör, när de sjöngo en af de
sånger, som mest tycktes hafva slagit an på hjältens fantasi. Flera
andra mer eller mindre krigiska eller fosterländska sånger försöktes, men
i allmänhet rönte de ej samma framgång. Vi hade tre fruntimmer
ombord, som förenade sig med denna grupp, och Garibaldi visade dem
den artigaste uppmärksamhet. Det finnes icke någon galla i den mannen,
eljest skulle man kunna undra, huru han efter händelsen vid Como ville
se en kvinnas ansikte. - Två af dessa fruntimmer voro sångerskor till
yrket och den ena af dem lät öfvertala sig att glädja sällskapet med
konstnärlig sång. Garibaldi hade satt sig på en vattentunna, med
fötterna på ankarkättingen, armbågarna mot knäna och ansiktet lutadt mot
händerna; han lyssnade till sången med en uppmärksamhet, som blott
den kan visa, hvilken af naturen blifvit begåfvad med känsla för allt
skönt. En hans följeslagare, en tecknare, hade papper och penna till
harids för att afrita gruppen. Ögonblicket var verkligen stort, ty
Garibaldi, fördjupad i tankar, såg mild och glad ut. Då sångerskan slutat,
började åter körerna, omväxlande med larm och skratt, och konserten
antog åter denna vilda, skiftande karaktär, som utmärker dylika
extemporerade tillställningar. Det gjorde en riktigt godt i hjärtat att se
Garibaldi så glad och upprymd - han, hvars skuldror nu bära hela
Italiens öde. Hans kamrater, som naturligtvis måste vara vana vid
dessa utbrott af osökt hjärtlighet, voro dock lika förnöjda öfver att se
sin höfding i så godt lynne som jag, hvilken dock jämförelsevis är
främling här. Den kärlek och tillgifvenhet, som alla de, som komma i beröring
med generalen, ägna honom, öfvergår all föreställning. Han älskar alla
och är älskad tillbaka af alla, ehuru det icke finnes någon, åt hvilken
han fullkomligt gifvit sitt förtroende. Det är blott hans hjärta, som är
öppet för alla. Sina tankar behåller han helt och hållet för sig själf,
och hans vilja tillåter hvarken tvifvel eller motsägelser—————-,>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 03:47:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/garibald/0267.html
