Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. I Neapel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sång om döda hjältefäder, som, sprängande sina kistor
och fattande det flammande frihetssvärdet, uppstiga på
jorden och mana Italiens söner att ila till fanorna för att
krossa tyranniet. — — —
Denna hyllning fortfor till ut på aftonen; Garibaldi,
som var öfverhopad med göromål, måste dock
oupphörligt visa sig i fönstret, enär folkmassan utanför
palatset förnyade gånger fordrade att få se hans ansikte och
höra hans röst.
Vid åttatiden, när ropen och tumultet nått sin höjd,
utträdde pater Giovanni på en balkong och underrättade
folket, att generalen var uttröttad och hade gått till hvila.
En djup tystnad inträdde ögonblickligen.
»Oh, il padre dorme, han sofver, vår fader», sade man
helt sakta till hvarandra, och hopen skingrade sig tyst,
medan genom dess leder gick som ett hviskande sus: Evviva
l’Italia! Una! Una! Una![1]
Aldrig, berättar en vid denna tid i Neapel varande
tysk skriftställare[2], har i det eljest tillräckligt
bullersamma Neapel rådt en så liflig rörelse som under Garibaldis
diktatur. Hans namn var, i likhet med den helige
Januarius’, liksom omgifvet af en gloria, och en krans af
legender knöts omkring hans panna. Hans makt öfver
sinnena var sådan, att Alex. Dumas, som följde honom
under hela den tid kriget varade på Sicilien och fasta
landet, om honom uttalade det träffande omdömet: »Jag kan
endast likna honom vid orleanska jungfrun». Uttrycket
är slående och karakteristiskt för det hemlighetsfulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
