- Project Runeberg -  Giuseppe Garibaldi /
294

(1909) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Aspromonte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


det offentligas dom, och den allmänna meningen riktade
sig starkt emot krigsministern. För egen räkning hade
Garibaldi intet önskat och intet begärt, men den
påtagliga orättvisa, hvarmed man behandlade hans officerare
och tappra soldater, sårade honom djupt.

I mars 1861 afgick från Neapel en deputation till
Caprera för att underrätta Garibaldi, att han blifvit vald
att i det italienska parlamentet representera staden
Neapel. Han vägrade först att emottaga uppdraget, men
lät till slut öfvertala sig. Anländ till Turin blef han
genast kallad till konungen, som förgäfves sökte lugna
hans vrede emot Cavour.

Den 14 april intog han för första gången sin plats
i Italiens parlament; dagens förhandlingar skulle röra
sig omkring frågan om folkbeväpning och de »södra
frivilliga», och Garibaldi begärde ordet för att framlägga
ett förslag angående denna fråga.

Garibaldi[1]

begynte med klar, darrande stämma
framsäga några ord af sitt på förhand utarbetade anförande.
Men minnet svek honom snart, hans ord förlorade
sammanhang, han sökte med tillhjälp af pincenéen leta sig
väg i sina anteckningar. Två vänner bredvid honom
hjälpte honom med hviskningar, men det båtade föga.
Plötsligen afkastade Garibaldi det parlamentariska oket,
slungade de skrifna lapparna ifrån sig och hängaf sig åt
improvisationen. Med hög röst och med handen knuten
mot ministrarnes bänk utropade han, att han aldrig skulle
räcka handen åt den, som sålt hans fosterland åt
främlingar, aldrig förena sig med en regering, hvars kalla
brottsliga hand sökte väcka krig mellan bröder.

Vid dessa ord reste sig hela kammaren, under det


[1]

»Cavour, Italiens befriare>, af H. Wieselgren, sid. 153, Marior
G-aribaldi e i snoi tempi, påg. 670.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:47:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/garibald/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free