Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Aspromonte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
djupt upprörd; han försvarade sig mot beskyllningen att
hafva visat fientlighet mot de friviliga; han mottog
Bixios vädjan till försoning och glömska; han berömde de
frivilligas uppträdande under kriget, men förklarade, att det
var till intet gagn att hålla dem under vapen i fredstid.
Garibaldi, som ej ville höra talas om fredstid, medan
ännu österrikarne voro lägrade vid Mincio och
fransmännen uppehöllo påfvemakten i Rom, svarade ånyo lifligt,
att landets framtid berodde af den allmänna beväpningen:
»Har icke England en armé af frivilliga? Äro icke vi
omgifna af fiender? Rustar icke Österrike, och äro ej
fransmännen i Rom våra fiender?»
Härmed slöt denna märkliga diskussion. Cavour,
som framför allt ville hindra ett förhastadt krig och
därför önskade försoning med Garibaldi, yttrade sedan, att
han och Garibaldi mycket väl skulle vara ense, om icke
»oroliga hufvuden», som arbetade i egna intressen, höllo
dem skilda. Han syftade härvid hufvudsakligast på de
republikaner - Crispi m. fl. - hvilka voro Garibaldis
förtrogna vänner. Men den, som bar största skulden för
missämjan, var utan tvifvel La Farina, hvars hätska bref
från Sicilien - sedermera offentliggjorda -
hufvudsakligen väckt det misstroende, regeringen visade Garibaldi.
Denne återvände emellertid till sin klippö, Caprera,
och till sitt ensliga lif; strax därefter, 6 juli 1861, dog
Cavour plötsligt, enligt somligas tro af gift. Hans
efterträdare, Ricasoli, sökte fortsätta hans politik; men
dennes styrelse blef helt kort. Redan i mars 1862
efterträddes han af Ratazzi, som i början visade sig försonlig mot
Garibaldis parti; han upptog återstoden af Garibaldis
friskaror i arméen och förklarade, att parlamentsbeslutet af
27 mars 1861, hvarigenom Rom proklamerades som rikets
framtida hufvudstad, vore att anse såsom ett af nationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
