Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Fången i Varignano
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XI.
Fången i Varignano.
Aspromontedagen var ett svårt nederlag för
revolutionspartiet, och för många syntes Roms förvärfvande till
Italiens hufvudstad aflägsnare än någonsin.
Underrättelsen om Garibaldis tillfångatagande
föranledde inom hela den civiliserade världen en rörelse, som
satte alla sinnen i brand.
De ultramontana jublade: Gud själf hade sändt
kulan i exdiktatorns ben till straff för hans förmätenhet att
vilja störta påfvens världsliga makt; icke mindre belåtet
var det napoleonska partiet; ty allt sedan Cavours död var
måhända Garibaldi den af Napoleon III mest fruktade
mannen i Europa, enär han representerade ett helt system,
som afgjordt stred mot den franske kejsarens planer,
nämligen : ett mäktigt Italien, hvilket, som sagdt, skulle kunna
göra Frankrike öfverherradömet i Sydeuropa stridigt.
Därtill kom ock den djupa rent personliga motvilja,
som instinktlikt rådde mellan dessa hvarandra skarpt
motsatta personligheter.
Motviljan var lika stor å ömse sidor, och då Garibaldi
på Sicilien, kort fore tåget mot Rom 1862, utslungat
vredgade ord mot usurpatorn, som »endast arbetade på att göra
sin familj stor», besvarades detta i Tuilerierna med ett
utrop af kejsarinnan: »Godt», sade hon med syftning på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
