Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Fången i Varignano
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liflig förbindelse med revolutionspartiet, hvars ledande
män ofta erhöllo råd och hjälp af henne; hon var t. o. m.
så fruktad, att påfven utfärdat särskildt förbud för henne
att vistas i Rom eller inom Kyrkostatens område. År 1859
hade hon endast genom en tillfällighet lyckats fly ur
bourbonernas hemska fängelse i Palermo, och de besök, hon
under kommande år gjorde hos Garibaldi på Caprera —
hvarom mera framdeles — sågos med oblida ögon af
regeringspartiet. Denna begåfvade och modiga kvinna
berättar följande:
»Vid fängelsets öppna dörr räckte Menotti mig
handen; jag hade senast för tre månader sedan sett honom vid
Lago Maggiore, men den sista äfventyrliga sicilianska
kampanjen hade så hastigt kommit ynglingen att mogna
till man, att jag knappast igenkände honom. Jag hörde
med glädje, att hans sår dock varit obetydligt och att det i
det närmaste var läkt. —
Strax därpå hälsade mig Ricciotti; denne, som ej
deltagit i expeditionen, delade fångenskapen endast af sonlig
och broderlig kärlek. Sedan de fört mig genom fyra höga,
sammanhängande rum, inträdde jag i generalens kammare.
Stödd emot flera kuddar låg han på en järnsäng; han
bar denna dag ej sin röda skjorta, utan en fin, tätt åtsittande
hvit ylleväst. En otalig mängd italienska, engelska och
spanska tidningar voro utbredda på sängtäcket framför
honom. Vänligt räckande mig handen, frågade han efter
mitt och de minas befinnande utan att gifva mig tid att
föra samtalet in på honom själf, alldeles som om intet hade
händt, sedan vi sist träffades.
Hans bleka, aftärda drag, som buro spår af såväl
kroppens som själens lidanden, hans magra händer, hans
klanglösa röst — förr så fyllig och melodisk — hans fåfänga
försök att finna en mindre plågsam ställning i bädden;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
