Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Garibaldi och fransk-tyska kriget 1870-71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På morgonen den 20 september började det knappt
mer än skenbara anfallet mot staden, och efter omkring
sju timmars artilleristrid inryckte divisionerna Ferrero
och Mazé de la Rache genom Porta Pia. Hänförelsen
vid truppernas intåg var hos stadens invånare mycket
stor; hela Rom var prydt med flaggor, och på aftonen
ägde illumination och fackeltåg rum under utförande af
fosterländska sånger. Generalstaben, hvarje regemente,
hvarje officer och hvarje fana hälsades med jubelrop:
»Evviva l’ Italia! Evviva l’ esercito!»
Garibaldis ungdomstanke, hans käraste dröm, för
hvilken han kämpat och blödt och för hvilken så många
ädla italienare stupat, var till slut vorden verklighet:
forntidens Rom hade nu blifvit framtidens Rom, ett stort
enadt Italiens hufvudstad. Och Victor Emanuel var
omsider hela Italiens konung.
Men enhetshjälten själf fick ej personligen deltaga
i glädjen öfver denna under årtionden bidade
tilldragelse. Han vistades fortfarande på Caprera och följde
därifrån händelsernas gång, delande sina landsmäns
ovilja mot Napoleon, men ej mot den franska nationen.
I augusti 1870 skref han till »cara e gentilissima
signora de Schwartz (Elpis Melena), att hänförelsen
hos hennes ädla nation gladde honom, samt att
»Napoleon, lögn-kejsaren, denna gång utan tvifvel skulle
komma att få betala alla sina lågheter»; i ett annat bref till
samma person yttrade han: »Jag beklagar
människoblodbad, men jag är mycket lycklig öfver Napoleons
nederlag. Jag hoppas att denna komedi — detta
kejsardöme af blod och lögn — snart skall vara slut.
Med glädje såg han den franska nationen samla sig
omkring republikens fana, och i början af oktober begaf
han sig, sjuk och kroppsligen svag, från Caprera till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
