- Project Runeberg -  Giuseppe Garibaldi /
392

(1909) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. "Den gamle på Caprera"

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

färdig härtill; Garibaldi bad honom då att pumpa upp vatten
ur brunnen åt blommorna. Fransmannen ställde sig
genast vid brunnen och pumpade ifrigt. Efter en half
timme var han fullkomligt uttröttad och upphörde därmed.

Då vände sig Garibaldi till honom och sade: »Jag ser,
att ni är trött; ni är sannolikt ej van att utföra något
kroppsarbete.»

Parisaren bemannade sig åter och fortfor att pumpa,
men så fort Garibaldi vände ryggen till, smög han
försiktigt ut ur trädgården och in i boningshuset, »där vi»,
tillägger Pulizky, »skrattande emottogo honom.»

Ett af de mest utmärkande dragen i Garibaldis
karaktär var hans kärlek till djuren. Denna visade sig hos
honom redan som liten gosse och sammanhängde med
hans nästan instinktlika behof af att skydda och hjälpa
alla lefvande varelser, som voro svaga eller ur stånd att
försvara sig själfva.

Det är redan i kapitlet om hans ungdom berättadt
flera tilldragelser, då han med egen lifsfara räddade
medmänniskors lif.

Angående hans ömhet mot alla djur har Emile
Barrault, med hvilken han i början af 1830-talet
sammanträffade ombord å »Clorinde», berättat, att enär påsken just
inföll under resan, hade alla passagerarne samlats att äta
»påskalammet». Barrault, som såg, att Garibaldi
vägrade att sätta sig ned vid bordet, frågade, om han vore
illamående och hvarför han ej ville äta,

»Jag äter icke däraf», svarade denne, »det är jag,
som gifvit lammet föda.»


Ännu ett liknande, rörande drag från hans senare lif:

En afton år 1861 stod han tillsammans med några
stridskamrater — däribland ock berättaren, Bordone —,
som alla vistades hos honom för att hämta sig efter det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:47:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/garibald/0406.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free