- Project Runeberg -  Giuseppe Garibaldi /
394

(1909) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. "Den gamle på Caprera"

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ångrade att till ingen nytta hafva besvärat sina vänner,
»vi få uppgifva tanken att kunna rädda det lilla djuret;
det har sannolikt redan blifvit något rof djurs byte.»

Man återvände hem och gick till hvila.

En af vännerna, som hvarje morgon klockan fyra
— den timme, då Garibaldi vanligen steg upp — brukade
besöka honom i hans rum, blef nästa morgon mycket
förvånad öfver att vid det utsatta klockslaget ännu finna
honom djupt sofvande. Han gick sakta ut igen och, rökande
en cigarr, afvaktade han på den öppna platsen utanför
huset Garibaldis uppvaknande.

Efter en half timme gick han åter in; han sof ännu.
Detta föreföll honom mycket besynnerligt, ty på Caprera
liksom i fält Brukade han alltid vara uppe före alla andra.
Han beslöt dock att röka ännu en cigarr och väntade ännu
en halftimme.

Garibaldi fortfor alltjämt att sofva.

Detta oroade vännen, som fruktade, att något händt
generalen; han gjorde därför med afsikt litet buller.

Den sofvande vaknade nu plötsligt och satte sig upp
i sängen.

»Äro de andra redan uppe?» var hans första fråga.

»Nej, general, bara jag.»

»Godt», sade Garibaldi hastigt, stack armarna under
sängiäcket och drog fram ett litet lamm, »skynda och bär
det till dess mor, som visst är mycket orolig!»

Han tycktes blygas öfver hvad han gjort och ville ej,
att någon annan skulle få veta det.

På bordet vid sängen stod ett tefat, som ännu
innehöll litet mjölk.

Tanken på det olyckliga lilla lammet hade under
natten ej lämnat honom ro; då alla hans gäster insomnat,
smög han sig ensam ut med sin lykta för att fortsätta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:47:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/garibald/0408.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free