- Project Runeberg -  Giuseppe Garibaldi /
395

(1909) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. "Den gamle på Caprera"

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sökandet efter djuret. Vid midnatt fann han det
slutligen, till hälften ihjälfruset vid foten af en klippa; han
insvepte det i sin mantel, skyndade hem, gaf det litet
mjölk att dricka och lade det i sängen under sitt eget
täcke för att det skulle bli värmdt. — — —

Alla samtida skildringar af Garibaldi vimla af dylika
små mycket sägande drag.

Så berättar t. ex. Elpis Melena, huru Garibaldi själf
om morgonen brukade hjälpa sin dotter Teresita att
mjölka. Men Teresita hade en god del af sin moders häftiga
lynne och råkade därför stundom i konflikt både med sin
far och korna.

Tidigt en morgon, då Elpis Melena höll på att stiga
upp i den med Anitas sängtäcke prydda gästkammaren,
för hvars fönster ej fanns någon gardin, stormade sålunda
plötsligt en ko med sänkt hufvud och lyft svans i vild
fart förbi utanför, följd af Garibaldi och Teresita, båda
springande och beväpnade med mjölkstäfva och mjölkpall.

Då gästen efter en timmes tid infann sig vid
frukostbordet, bad Garibaldi om ursäkt för det ringa
mjölkförrådet samt berättade om orsaken till den vilda jakten.

»Ser du, Teresa», sade han i vänligt förebrående ton
till sin dotter, »det är nu din häftiga vrede vi ha att tacka
för, det vi ej ens kunna bjuda signoran tillräckligt mjölk.
— Jag förmanar alltid mina barn», fortfor han, vänd till
denna, »att behandla djuren med godhet, ty därmed
vinner man mera än med hugg och slag; — den här Toni är
vår bästa ko, men hon tål ej att bli slagen, och det rapp,
som Teresa obetänksamt gaf henne i stallet, gjorde henne
alldeles vild. Långt ute på fältet hann jag likväl upp
henne; det lyckades Teresa att hålla henne i hornen, medan
jag började mjölka; men det dröjde inte många minuter,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:47:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/garibald/0409.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free