Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-— 63 -
IDILDEN TOCAT,
ETT KÄRLEKENS UNDER.
Omkring mitt läger spred den tysta natten
Sin vallmoflägt och slöt mitt trötta öga;
Jag somnade och drömmens milda Engel,
Som saknaden förstår och huldrik tröstar,
Han bar min själ ur kroppens lösta bojor
På fria vingar fjerran bort till Henne,
Till Henne, som är dagens skönsta tanke,
Den ljufvaste af alla nattens drömmar.
Hur lifligt såg jag Henne! Ack! det milda,
Det sköna ögat log så huldt emot mig.
Jag kände redan flägten af dess anda;
Re’n låg dess lockars skugga vid min panna:
Förtjust jag öppnade min famn att sluta
Min drömda himmel mot ett saligt hjerta;
Då med sin gyllne stråle morgonsolen
Vidrörde mig och drömmens Engel flydde. —
Och nu, hur underbart! kring vakna ögat
En värma kände jag, så ljuf och himmelsk
Liksom en sommarvind som glömt att flykta.
Att se dess orsak gick jag fram till spegeln.
O der, hvad såg jag? — Mörka ögonstenen,
Förunderligt! ej bar min bild, men Hennes,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
