Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 0 =-—
Hans sinnen. Verldens bilder, lik en främling,
Han känner ej igen. Ack! utan Molly
Han ingen verld sig tänkt och intet lif.
Sömngångarn lik han synes endast vaken;
Och själens föremål är ej hans ögas.
Än ser han kring sig, som han någon sökte;
: Men vilda blicken säger: ”hon är borta.”
Han stannar, lyssnar, som han hörde någon,
Men, vaknad ur en älskad irring åter,
Han skakar, sorgsen, hufvudet, och går.
Nu stängs hans väg. Der öfver öde heden
En ensam lund sin gröna krona höjer,
Omgärdad af en mur. Vid gallerporten
Han ’stlannar ; och då han derinom ser
De rika blommorna, den milda skuggan,
Och träden, hvilka räcka honom sina armar;
Och han hör fåglar sjunga, vindar susa;
Då får hans blick ett sken, som bärmar glädjens ,
Lik polens sommarnatt, som härmar dagen.
”Ack! hvad är detta,” säger han, förvånad;
Hans röst är bruten — länge har han talat
Ej annat språk än sorgens djupa suckar. —
”Hvad känsla fattar mig? Hur underbart
”Mig lockar denna ort, som om jag åter
”Här funne henne? Hviska icke Englar
”I dessa trädens grenar? Bär ej vinden
”Mig’ hennes anda? Gud! hur hennes stämma
”AT näktergalen härmas. Hvadan kommer
”Den frid som sällsamt gjutes kring min själ? —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
