Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMER
Med kinden lutad till Din Oscars bröst
Förgänglighetens slag Du krossad kände;
Men tron gaf hjertat lugn. Dess Engel tände
Inom Din barm det ljus, som skänker tröst.
Det lyser sist. Se! kyrkans tornspets räcker
Sitt kors mot höjden: solen nedergår;
Och skuggans natt den låga jorden täcker;
Men det är dag ännu, der korset står. —
Hör, folket beder — delande Din sorg;
För Dig i templet och i hyddan beder. —
Och snart den tröst, som himlen Dig bereder»
Med fröjd uppfyller land och kungaborg.
Den tår af saknad, Du som dotter gjutit>
Förbyts i moderliga glädjens tår.
Och seklers väl är vid de blommor knutit,
Som Du oss bär, Du Skandiens sköna vår.
O Svea! om än stormen ur din krans
Bröt mången blomma, som mot solen glödde,
Se, Oscars dag och JoseEpnrinas födde
En tid af ny och oförgänglig glans.
Så dalens flod, som mellan lunder seglar,
Förlorar bilderna, dem stranden gaf;
Men morgonstjernan i dess ’våg sig speglar
Och följer den allt till det djupa haf,
au
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
