Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ec SE
Att upp till himmel ned till afgrund stiga,
Förrn qualens röster i dess hjerta tiga?
Som österns fågel jemt på spända vingar
Vill hinna målet, som hans längtan ser,
Och högre upp, från sky till sky, sig svingar,
Till dess han faller död till jorden ner 1);
Så menskans vishet slutar sina skiften,
Hon söker himmelen och finner — griften.
Med snillets fackla tänd, hon sänker gången
I forskningarnas grufva, mörk och vid;
Hon samlar skatter: rik och stor är mången,
Men ingen ger åt hennes hjerta frid.
Från djup till djup hon sjunker: facklan släckes ,
Och väg och mål på en gång nattbetäckes.
Nu åter upp till högsta fjell hon klänger:
Der svartnar himlen, stjernan lyser matt,
Och solen, lik en glödgad kula, hänger
Med inga strålar i ett grafchors natt,
Och lifvets pulsar stanna: rösten quäfves;
Hon till sin himmel ropar — men förgäfves ?).
Vänd om, du vandrare! — du ser, dig möter
Den gamla natten, tingens moder, der.
Känn huru fängselgallret undanstöter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
