Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— MM —
Har vandrat bort från verlden — öfver hafvet
Det vida, evigt tysta, svarta hafvet,
Som skiljer tid och evighet, och vändt
Till ljusa hemmet med sin lyra åter +).
Liksom Orestes vid sin systers hand,
Så af sin sånggudinna, den han mötte
På lifvets väg, är han nu förd derur.
Ack! på besök blott stiger diktens Engel,
Den hulde, ner till jordens barn, och dröjer
Ett ögonblick i mensklighetens hydda.
Derinne målar han, med penseln doppad
I dagens strålar, sina bilders prakt;
Der låter han de dödlige förnimma,
I toners: välljud, mången återklang
Utaf den harmoni, som verldar lyda.
Der gör han ordet lefvande af tanken,
Och lyfter själen på en himmelsk vinge,
Och bär den, öfver tid och rymd, till Gud;
Och när han så förskönat hyddan — flyr han.
Nu ’sitt besök bland oss den ande slutat,
Hvars djerfya sång Europa hänryckt hörde.
Hans strängaspel har brustit: Lyran sitter
Bland stjernor på odödlighetens himmel;
Och Minnet :står- och blickar, sorgset, uppåt;
Och räknar dem med rörd och tacksam. känsla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
