Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RE
Som anar ej ett svek, förrn bilan blänker,
Åf våldet undangömd, och slaget krossar
Den obetänkta känslans höga drömmar;
Men trogen kärlek följer honom, stilla
Sin lampa släcker den och går att hvila 5),
En bruten blomma på en marmorgraf.
Hans Herrman minnens J, hans Dorothea,
Hur de vid dammen mötas och i vattnet
Den ena nickar åt den andras bild;
Och när hon träder i hans faders boning
Och pröfvas vid den missförstådda helsning,
Som yttras af den gamle — inga taflor
Än tecknats sannare ur hvardagslifvet. —
Hur sval och lugn är JVilhelm Meisters vandring
Bland känslighetens både qual och löjen!
Hur glödhet brännande är Werthers suck!
Hvart blad en flamma är och läsarn känner
Hur kinden lågar af dess återsken.
I Berlichingen, hvilket rörligt skuggspel
Af strid mot maktens våld, mot laglös villa!
Med några drag ett tidehvarf han målar.
I Tassos kärlek sen, hur skönt besjunges
Ett ädelt hjerta, som sitt lif förblöder,
Af verklighetens kalla dolkstyng såradt!
Det tycks, som den besjungne sjelf har gjutit
I denna sorgligt ljufva dikt sin anda;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
